När jag började göra musik sparade jag alla mina låtar på minidisc. Hade en Mac-dator med ett cubase-program som hade 8 audiokanaler för att kunna spela in rap. Sen körde jag midi hela vägen med min akai-s 2000 sampler som jag fortfarande äger.
Jag mixade allt analogt och spelade sen in det på minidisc.
Mina allra första inspelningar finns på denna minidisc och det är roligt att gå tillbaka och lyssna på det man skapat tidigare. Alla minnen kommer tillbaka hur man kände och vad man gjorde vid den tidpunkten.
Det är roligt att höra hur skapandet hat utvecklats från då till nu.
Även om arbetssättet är samma som förut.
Att ha den minidiscen kvar är viktigt för mig, för den påminner mig om varför jag började med musik i första taget och gav upp min hockeykarriär.
För att det var kul och spännade. Att få sätta ord till sin egen musik som man skapat.
Ibland glömmer jag bort att jag började med det här just för att det var kul.
Men när jag lyssnar på den här minidiscen så kommer jag ihåg.
Jag gör musik för jag är grym på det. Oavsett om ingen nånsin kommer höra det jag skapar så gör jag det för det är kärlek till den kulturen jag upptäckte för ca 18 år sedan.
Jag vet att det finns en del därute som gillar det jag gör och det är jag grymt tacksam och glad för.
Min kärlek till boombap-beats kommer aldrig dö ut.
Även om jag provar lite allt möjligt stilmässigt, så är det alltid boombap-beats som ligger närmast hjärtat.
En kick, en snare och en hihat är allt som behövs.
Dessa saker tänker jag på när jag lyssnar på det som blev början på min Beatmaking-karriär.
Tack// Kid Jesus
